På något sätt har min nyfikenhet och annars så starka dragningskraft till spa, hälsa och skönhetsvärlden hamnat lite i skuggan av allt annat i Italien.
Maten, språket och människorna syns och hörs mer. Alla byggnader, all fantastisk arkitektur, ja hela stadens vibrerande energi gör att allt annat bleknar.
Varje dag på kullerstensgatorna ser jag något nytt som får mig att häpna, jag finner en ny gränd, en ny pastarätt, en ny ost eller något så enkelt som en ny busslinje…det är dagliga aha-upplevelser. Att vara ”ny” är charmigt, utmanande och spännande, men samtidigt mycket frustrerande.
Jag förstår inte bussystemet, förstår inte husnumreringen och gatsystemet, jag jagar upp och ner på samma gatstump, letandes efter nr 9 där en yogaskola ska finnas. Hur kan man inte hitta nr 9, men däremot nr 10, 11, 12 och alla andra siffror? Precis när jag är på väg att ge upp fastnar min blick på en liten anspråkslös skylt på en innergård(!);Yoga Florence…det är inte bara en hägring. Snabba kliv uppför trappan och in i en enkel lokal med en helt annan sorts värme en utanför dörren…Äntligen!
Något som fäster min uppmärksamhet mer eller mindre dagligen är apoteken här i Florens. Jag älskar att gå in i apotek utomlands och framförallt i Italien. Apoteken här är som godisbutiker; Hyllorna är välfyllda med alltmöjligt, allt från hygienartiklar, örtpreparat, naturkosmetik, barnmat till handgjorda tvålar. Främst dras jag till hyllorna med hudvård. Märken som marknadsförs som lyxmärken på hemmaplan har här en anspråkslös plats på apotekshyllan.
Men, jag spenderar inte tid i vilket apotek som helst, de ska vara anrikt och gammalt, väggarna ska andas histora och många generationer. Glasskåp från en annan tidsera och personal i vita rockar. Gärna ska apotekaren själv stå bakom disken eller helst gömma sig där bakom för att blanda sina egna cremer och tvålar. Tro mig, man kan finna såna pärlor här…
Jag döper detta fenomen till apoteksatmosfär, något som är raka motsatsen till apoteksvärlden på hemmaplan.