Ibland är jag arg på min hemstad, Stockholm. Jag är arg på klimatet, jag är arg på trafiken, arg på attityden, arg på bostadspriserna och arg för att jag är arg på bostadspriserna…
Men idag fick Stockholm tyst på mig…
En två timmars promenad ensam ute på ett folktomt Djurgården inledde min morgon. Det var tyst och stilla, men lyssnandes på tystanden upptäckte jag alla ljud som ändå fanns omkring mig; måsarna skrek ut löftet om att snart kommer sommaren, gruset knastrade under skorna, ja, det hördes nästan från träden då löven spricker fram. Att solen sken och havet glittrade gjorde inte saken sämre.
På vägen tillbaka från Rosendals trädgårdar möttes jag av ett så sött ekipage att jag brast ut i ett stort fånigt leende. Ett hunddagis med 23 (!) hundar var ute på sin morgonpromenad, hundar i alla storlekar och raser skuttade snällt bredvid ”dagisfröknarna”. Stella fick sig dock en åthutning eftersom hon inte höll sig i ledet…
Innan klockan blivit 10 svängde jag in på Riddarbageriet och köpte nybakat surdegsbröd och färskpressad apelsinjuice. Plötsligt var jag inne i asfaltsdjungeln igen men med den stora skillnaden; det bekom mig inte! Jag hade en påse fylld med nybakat bröd och en själ fylld med energi, sol och insikt om vad en guldkantad morgon kan innebära.
Lova ge dig en guldkantad morgon och en bra start på dagen. Gör något annorlunda i morgon bitti. Förändra invanda mönster, gå ut en timme tidigare på morgonen och upptäck hur ljust det är och hur långt våren faktiskt kommit. Unna dig en god kaffe i solen, gå en promenad innan staden vaknat och känn vilket försprång på dagen det ger dig...